Den nakna sanningen

Jag förstår inte vad det är för fel på mig. Jag har gjort det igen, igen, och igen. Borde jag känna skuldkänslor? Klart som fan att jag ska känna skuldkänslor, men de finns bara inte där. En normal människa skulle ångra sig och vilja sjunka under jorden efter att ha legat med sin bästa kompis pojkvän. Men inte jag. Jag är en elak människa. Och det här är bara början då det redan pågått i 1 och ett halvt års tid. Fast då var det min pojkväns kompis. Jag behöver seriös hjälp. Och bloggen ska bli min räddning! Jag ska läsa och inse vad jag egentligen håller på med. Jag tänker inte berätta någonting för någon, och jag tänker absolut inte avslöja vem jag är. Om de inblandade kommer på mig så var det menat att de skulle få reda på det. Om ni börjar att följa min blogg så lova att lära er av mina misstag. För det har inte jag gjort. Ikväll är det planerat att vi ska ses igen. Samma ställe, samma tid. Fuck it, då kör vi.

Ja, inga pluspoäng till Sony Ericsson inte. Har för tillfället 12 sms i inkorgen jag inte kan öppna. Lika bra det kanske, när jag ändå har börjat att isolera mig från omvärlden så kan jag ju lika gärna fortsätta.

God morgon bloggen. Fan vad tiden går snabbt när man har roligt. Ja, sorligt nog har jag sovit och vaknade nu. En powernap på 20 minuter blev till 4 timmar. Vad ska jag hitta på inatt? Är ju ensam i lägenheten också. Kusinen jobbar natt, tråkigt nog. Bra tajming..

Har varit vaken i tre och en halv timma nu. Min klump i magen av ångest verkar inte vilja lägga sig, inte ens smälta det minsta. Det oroar mig. Och min oro gör mig rädd. Så jag sitter för tillfället ensam på ett café med ångest, oro och rädsla. Inte tre så jätte bra kombinationer. Rädsla över att jag kommer förbli ensam och rädsla över att återvända tillbaka tillbaka till Stockholm - vart jag befinner mig för tillfället är en hemlighet.

Denna dag har varit hektisk. Har ingen mobiltelefon för tillfället, eller jag har en men simkortet slängde jag åt helvete, så jag känner mig rätt vilsen. Klarar inte av att få alla hatiska samtal, mår uruselt och känner inte igen mig själv någonstans. Jag hade en på min sida och det var han. Men nu är han - och alla andra - borta.

Som ni kanske märkt har jag inte skrivit på ett tag. Och ja, det har sina förklaringar. Nu ska jag börja skriva igen, då jag har tillgång till en dator. Befinner mig nämligen inte hemma i Stockholm längre. Och även det har sin förklaring.

Jag var dum och ringde till honom, och såklart svarade hon (flickvännen). Hon undrade såklart varför jag ringde och jag sa att jag ville prata med henne, såklart. Det är väl inte så konstigt att man vill få tag i sin bästa vän? Men redan där gjorde jag bort mig. Samma morgon hade hon hittat undangömda bilder på hans dator. Och ja, de var inte bilder man vill hitta på sin projkväns dator. De borde varit döpta till "barnförbjudna bilder". Hon var länge tyst i telefonen och jag fortsatte med mina lögner, tills hon avbröt mig och sa "jag vill aldrig mer prata eller se dig igen, försvinn ur mitt, våra vänners och ***** liv. Annars lovar jag att jag ser till att du gör det". Ni kanske förstår varför jag flydde från stan? Vad fan ska jag göra nu liksom? Har aldrig varit såhär ensam.

jahapp, då var man tillbaka till verkligheten då. ikväll är det familjemiddag som gäller och JAG ska träffa mitt EX som kommer till stockholm, kan inte säga vem det är eftersom att bloggen är anonym.

Japp, då bär det av mot Lidingö. Ska på kräftskiva ikväll med hela gänget. Och ja, då menar jag HELA gänget, inkl pojkvännen och flickvännen. Tror ingenting kommer hända där (alltså mellan mig och hennes pojkvän) det vore ju förbannat elakt! Men man vet ju aldrig ;)

Då var det dags för ett lunchpass på SATS. Har kommit in i något slags träningskoma verkar det som.

God kväll bloggen.

Såja, då var det dags för ännu en ute kväll Sitter ensam i lägenheten nu i väntan på att tjejerna ska komma över på en liten fördrink. Badgrunds musiken den närmaste timmen blir väl inte speciellt vacker eftersom att Idol börjar kl 21.

så förstår jag inte varför så många väljer att knappa in k i s s i e s. s e som en daglig rutin. Varför vill man läsa om denna lilla blonda IQ-befriade varelse egentligen? Hon har ju seriöst ingenting bakom pannbenet. Man blir ju knappast klokare av att läsa, hon kan ju kan inte ens stava och hennes särskrivning ska vi inte ens tala om. Man blir inte heller inspirerad av hennes inlägg. De flesta handlar om krogen och hennes überdumma "dieter". Och man får inte heller en bild av vem människan egentligen är då alla hennes bilder på ett eller annat sätt är redigerade (Hej hopp, photoshop!) Hur fan har Sveriges lilla fjortis barbieliga kunnat få så många läsare? Bara jag som tycker att detta är helt sjukt? Då jag var 14 år hade jag mer än 3 ögonfransar och tio lager mindre foundation. Bara jag som missade när det blev lönsamt att vara puckad? Vart är världen på väg...

Sitter i soffan ihop krupen och myser med min bästa kompis pojkvän samtidigt som vi kollar på Idol. Gillar detta program skarpt, men mest under uttagningarna när alla försöker vara seriösa men de flesta låter värre än mig (tänk att det går) haha

Dags för att ta den dagliga (som jag iallafall försöker) springturen genom stan. Ska bli skönt att förbränna lite onödiga kalorier :) Projektet denna höst är att träna regelbundet och äta NYTTIGT - inga konstigheter!

God morgon alla där ute. Är fortfarande sjukt trött, kunde ju inte sova igår - kan bero på att jag drack massa kaffe klockan 1 på natten. Aja, ska snart springa ner till Sleven och köpa upp lite frulle. Ska nog köpa en sån där "kaffe cooler" också, sjukt mumsiga.

Då är det väl dags att säga godnatt. Varför ska jag alltid lyckas vara uppe så förbaskat länge varje kväll? Måste ändra på detta genast, har vänt på halva dygnet, dags att vända tillbaka skiten...

Jag vet, jag har inget liv för tillfället. Sitter och kollar runt på fjortisbloggarna. Ja, ni vet nog vilka jag menar.. (om inte: Dessie, Amanda, Kissie och Paow) Blir så SJUKT irriterad och vill bara slå in pannbenet på allihopa.

Hallå på er.

Saknar sommaren så mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Hallå, sommar? Vart tod du vägen? Sommarmånaderna gick alldeles för snabbt. Håller på att få någon slags höst ångest tror jag.

Vet inte om det bara är jag, men under sommaren känns allt mycket lättare och det känns som att de flesta problem löser sig när allt ansvar inte ligger i dina händer. Vill bara åka bort just nu, har aldrig känt mig så mycket i vägen...

Nej! Jag har varken söndagsångest eller ångest för att vara otrogen med min bästa kompis pojkvän! Däremot har det ju börjat dyka upp känslor för denna lilla krabat som jag träffar konstant i hemlighet... Kan det bli mer komplicerat?

Skön söndagsmorgon... Att man aldrig får sova ut längre :( Ska snart springa iväg till jobbet, men först måste jag hoppa in i duschen och fräscha upp mig lite. Han sover fortfarande och jag sa att han kunde vara kvar medan jag jobbade. Hoppas inte att hans flickvän ringer och undrar vart han är. Hehe, jag känner mig som en riktig jävla meangirl.

Det är jobbigt att jobba och jobbigt att inte kunna bli en aktiv bloggare när jag har så mycket att göra hela tiden. Men det här ska det bli en ändring på!

Förlåt för min bloggpaus kära läsare. Behövde en liten tid för mig själv utan datorn eller mobiltelefonen. Har spenderat de senaste dagarna hemma i soffan och ute på balkongen. Har tagit tid för mig själv och tänkt över min situation. Är resan till London verkligen en bra idé? Ska jag hota med att lämna honom om han inte lämnar henne? Ska jag berätta för henne, min bästa vän sedan barnsben, att jag är förälskad samt ligger med hennes pojkvän? Jag önskar jag hade någon att prata med, men just nu är det ingen jag kan anförtro mitt problem. Därför måste ni vara där för mig! Och försöka se det från mitt perspektiv! Okej? Nej nu ska jag ta ett glas vin framför tvn. Ciao bellas!