Den nakna sanningen

Piiiiip. Och så låg sms:et där och väntade på att öppnas. Mitt hjärta började slå snabbare. Det var ju inte från grannen som mina 30 senaste sms, han satt ju faktiskt bredvid mig och skumpade på bussen. Och det kunde inte heller vara från mamma. Nej, sms:et var från honom. Med en darrig hand läste jag det sakta och om och om igen. "Vi är tillsammans igen. Ta aldrig mer kontakt med varken henne eller mig, för din egen skull. Du ska veta att jag ångrar allt som hänt. Tja!" Tja!? Så avslutet på denna hemlighetsfulla kärlekshistoria avslutas med ett Tja! ? Jag kunde inte hjälpa det, men när grannen la sin hand över min på brast det. Jag var bokstavligt talat hysterisk och tårarna forsade. (Stackars tanter, de måste ha fått en hjärtattack. Sorry!) Det var de första tårarna på väldigt länge, och det kändes hur bra som helst. Min supermåndag blev inte så super trots allt. Men jag är så glad att jag hade min bästa vän vid min sida under hela dagen. Det behövdes! Så nu sitter jag här och känner mig tom. Tom på kärlek och tom på tårar. Men den känslan är hundra gånger bättre. Han är ute ur mitt liv föralltid, och jag har det dokumenterat i mobilen. Varje gång hans namn eller ansikte ploppar upp i mitt huvud ska jag öppna sms:et och inse vilken jävla idiot han är och har varit. Och då kommer vi till det viktigaste i allt det här. Hur faaaaan kunde hon välja att ta tillbaka honom, efter allt han gjort med mig? Hon är ju helt rubbad..